Grönt är skönt och järnrikt. Extra bra under graviditeten.

Jag är inte ens halvvägs in i graviditeten men jag har absolut fått en liten mage att ta hänsyn till, framförallt när jag ska knäppa ridbyxorna på morgonen.

Lite naivt tänkte jag nog att kroppen skulle förändras i samma takt som förra gången, men allt gick lite snabbare gång nummer två.

I övrigt så blir jag så galet andfådd så jag känner mig som jag är närmare 85år, sjukt trött (det är ju nu jag ska vara pigg enligt all gravid info) och fryser hela tiden (ja vem gör inte det undrar man ju när våren lyst med sin frånvaro hela veckan) men jag kan inte komma på att jag kände mig så sist heller. Idag fick jag kanske svaret då de redan nu flaggade för järnbrist och att dessa symtom är tecken på det. Så nu får jag fylla på järnlagret och började morgonen med en grön smoothie med extra mycket spenat och boostad med superfooden Moringa som även den är full av järn (ja jag vet att jag måste äta mer koncentrerat järn än så men det kändes i alla fall bra för stunden).

Första delen av graviditeten kantades av illamående dygnet runt. Alla härliga nyttigheter jag brukar äta fick det att vända sig i magen på mig och jag fick konstiga sug varje vecka, allt från skogaholmslimpa med gräddost, filmjölk med hallonsylt, fruktsallad, absolut inget kaffe, kunde inte tänka på ägg eller avokado som annars är mina favoriter, middagarna uteblev i princip varje kväll. Hua, men sen efter vecka 12 så vände det helt och nu kan jag äta allt igen. Och har absolut inget sug efter vare sig limpmacka eller hallonsylt. Så lustigt hur kroppen reagerar.

Jag tror att man bara får låta kroppen bestämma. Jag hade i alla fall inget annat val än det. Sen avslutades det hela i vecka 12 med att Maxime fick magsjukan som han delade med mig så det var själva kulmen på det hela.

Men illamåendet eskalerade ju om man inte fick mat direkt man vaknat. Helst hade man ju velat sondmatas direkt i sängen.

Jag tror jag läst alla möjliga tips om vad man ska göra och vad som funkar. Jag provade både åksjuketabletter utan och på recept, men nix pix. Nu finns det ju dem som har det värre och kräks graviditeten igenom. Jag lider med er. Som ni hör så har jag gnällt en hel del över mina tolv veckor. Jag är ju faktiskt fullt frisk och so far so good.

Annars så ser jag fram emot ultraljud i maj då vi kanske får reda på om det blir en pojke eller flicka. Väldigt viktigt för Maxime och han kallar redan syskonet för han. Han växlar dock från att igår säga att han var allergisk mot bebisar till att planera vad han ska köpa till ”honom”… Ja vi får väl se..

Nu ser jag fram emot att åka till Lidköping i morgon och tävla, jag hoppas iskallt att jag ska komma i fracken, men det kan bli en obehaglig upptäckt att det inte går.  We will see….

Unnade mig ett härligt iPad fodral på Get the gallop.