I bakgrunden syns benställningen som flög iväg.

 

Kläder på för första gången och en superbra pyjamas från Åhléns. Eco och dragkedja som underlättar vid blöjbyte👍🏻

Stoltaste💕

Mys och hon älskar linnelakan.Obegränsad kärlek redan. Jag som var orolig hur man skulle kunna älska två lika mycket, men det var inga problem❤️

är gången ska jag skriva ner min förlossningsberättelse. För jag hade så många minnesluckor från när Maxime föddes insåg jag.

Det hela började den här gången med att jag kände värkar vid 03.40 på torsdagsmorgonen. Började klocka dem och de var rätt regelbundna så jag hann tänka att det här kan ju gå fort. Så jag gick upp vid fem, ut och fodrade, åt frukost och stekte på pannkakor som jag lovat Max dagen innan.

Allt med värkar med jämna mellanrum men inte med någon jättestyrka. Dock hade jag ju inte det med Max heller ens när vi var inne på sjukhuset så det var det som gjorde att jag var lite orolig hur jag skulle tolka dessa.

Men jag gick med mina värkar hela dagen. Det varierade rätt mycket hur långt det var mellan dem men styrkan tilltog lite ju längre tiden gick.  Jag hade en kompis över på fika där vi varvade kaffedrickande med värkar. När hon åkt så jag ringde in vid 17 tiden och frågade men då tyckte hon jag skulle vänta och äta lite etc. Så det gjorde vi men jag ringde ändå över min lillebror som skulle passa Max. Vid 19 tiden kände jag att vi åker in ändå om det så bara är för att vända där. För hade vi lyssnat på dem när Max föddes så hade vi fött hemma. Så vi åkte in. Nu gjorde värkarna också väldigt mycket ondare. Hon tyckte på telefonen att jag kunde stanna hemma längre och att jag förmodligen skulle få åka hem för jag lät ju så pigg. Men när vi väl kom in så så undersökte de mig och insåg att jag var 5 cm öppen och att det i allra högsta grad var på G. De hann även med att säga ”tur att du kom”.

Nu gjorde värkarna rejält ont men jag hade det lite rörigt, då de precis skulle byta till nattskiftet så jag fick byta personal mitt i. Mitt i mina smärtsamma värkar så tyckte hon att det var på sin plats att presentera sig för Flo och det gick ungefär så här: (Flo) säger -Florian (hon) – ursäkta jag tror inte jag hörde (han)- Florian (hon) – ursäkta jag tror inte att jag förstod…(Flo) -Florian (lite högre) (hon)- Flojjan?? (jag som vid det laget har galet ont och börjar brinna av i min säng _FLORIAN!! Med en stämma som säkert hördes ut på parkeringen… (Hon) jahaaa okeeej…

De har här någonstans insett att jag nog vill ha lustgas och ska ge mig det men jag lyckas inte riktigt få i mig den på rätt sätt. Med Max hade vi en något lugnare och tydligare instruktion men det hade jag glömt nu. Tillslut tycker hon att Flo ska prova och visa mig, och efter det suger jag i mig rejält med lustgas, dock hade hon satt på en extremt hög styrka och det resulterade i att jag tappade all känsel i ansiktet och kände inte min kropp = panik. Så jag gjorde mig snabbt av med lustgasen precis då gick vattnet mitt i en värk och smärtan då blev helt olidlig så jag fick panik. Med Max gick ju vattnet så mycket tidigare. Då kändes det inget alls och ingen skillnad på värkstyrkan efter. Nu däremot gick värkarna från onda till galet onda och jag blev nog lite chockad av smärtan. Sköterskan blev tvungen att gå till ett annat rum mitt i allt och där stod jag och hade väldigt ont och helt plötsligt så kommer ett nytt sköterske team(för att jag enligt Flo har skrikit som ett gäng grisar påväg till slakt)Men vid det här laget så har även krystvärkarna börjat och de försöker baxa upp den skrikande grisen i sängen. Jag förövrigt var inte samarbetsvillig men tillslut hamnade jag där jag skulle. Väl uppe i sängen så skulle de ha upp mitt ben i någon ställning som de samtidigt försökte skruva fast (där fick Flo rycka in första gången och skruva fast den så gott det gick) Sen fick jag lite skäll för att jag hade panik och skrek  så jag höll helt tyst andra värken, men sen kom hon med den sista värken och då var jag inte tyst 😉 och inte hon heller vilket såklart var bra! Jag hade ju iofs lagt ribban för ljudvolymen så hon följde väl bara mammas exempel 😉 Sköterskan som försökte hålla ordning på mina ben fick lite panik där vid andra värken då hon sa att jag var för stark i benen så där fick Flo rycka in gång nummer två, här någonstans flyger benställningen iväg också.

Sammanfattningsvis så var det väldigt skönt att det gick så fort men efteråt hamnade min kropp i lite chockläge enligt sköterskan. Så jag började skaka okontrollerat. Inget som var läskigt eller så utan det kändes mer som att jag frös extremt. Tydligen reagerar kroppen så när den tex som här så snabbt hamnar i hög smärta. Men det avtog under natten.

När jag och Flo pratade om förlossningen sen dagen , efter så bröt vi ihop av skratt.  Helt otroligt att vi inom loppet av en timme fått tre olika team av sköterskor. Och att vi för andra gången trotsat dem när vi ringt in och de sa att vi skulle stanna hemma. Hade vi gjort som de sa den här gången hade vi aldrig hunnit in. Men vi skrattade nog mycket för att allt gick så bra tillslut, att det var gång nummer två och att jag faktiskt kände mig helt som vanligt dagen efter. Inte minsta smärta (Flo däremot hade ont överallt men han var ju nästan mer busy än mig ;)Så härligt. Och jag tackar den grymma barnmorskan som var där på slutet. Hon var fantastisk, trygg och man litade till 100% på henne.

Ja min bbväska som jag förberett så fint öppnade jag aldrig på förlossningen. Jag hann varken bli törstig, svettig, få torra läppar…

Det som användes var mina myskläder dagen efter, pyjamas och ett ombyte till Céline, ja det var nog allt.

Vi åkte även hem vid lunch dagen efter vilket var så skönt. Med Max ville man helst stanna så länge som möjligt men nu ville man bara hem till Max. Den här gången kändes det inte heller som vi stulit ett barn utan vi kände oss lite säkrare i föräldrarollen 😉

Väl hemma hämtade Flo hem Max från skolan och han var så gullig mot henne och nu såhär två och en halv vecka senare har han inte sagt ett ont ord om sin lillasyster och är så stolt att jag blir alldeles rörd av att se honom. Inte klagat en gång när hon skrikit (lika högt som mamma lärt henne ;)vilket hon de senaste dagarna gjort rätt högt kvällstid då hon har lite ont i magen. så fin storebror hon fått!

Ja det var väl min förlossningsberättelse.